Om du söker på MDMA-terapi får du se studier om MDMA för behandling av PTSD. Om du söker på psilocybin kommer du att se depressionsstudierna. Men kan det fungera för andra störningar också? Här är en genomgång av teorin bakom funktionerna och alla små studier du inte läser om.
Vad begränsar forskningen?
I USA klassificeras droger i olika nivåer. Schema 1 är den översta nivån där ämnen "som har en hög potential för beroende och ingen accepterad medicinsk användning" placeras. Dessa klassificeringar gjordes i ett slags panik kring hippietiden och ingen kan längre försvara dessa motiveringar. Cannabis, MDMA, psilocybin tillhör alla denna grupp. Detta blir särskilt komiskt när cannabis är schema 1 på federal nivå, men kan erhållas som ett receptbelagt läkemedel i över 35 delstater. Det som försvårar forskningen kring dessa ämnen är att det är svårt att få ekonomiskt stöd, förutom att det är mycket pappersarbete och byråkrati som måste gås igenom för att få tillstånd att starta. Om du vill forska om cannabis måste du förvara ämnet inlåst i ett kassaskåp fäst på golvet med två separata dörrar. Dessutom har det funnits rädsla för att forskningen skulle stoppas om oönskade situationer skulle uppstå. Något som är ganska vanligt när man gör studier på psykiskt sjuka. Detta är anledningarna till att forskningen har fokuserats strategiskt på sjukdomar som det blir lättare att få godkännande för. Nu när de första studierna kommit så långt är det lättare att få godkännande för nya faser och andra studier.
De grundläggande funktionerna
Generellt sett har psilocybin och MDMA olika grundläggande funktioner som mediciner och fungerar därför bättre för olika sjukdomar. Psilocybin skapar mer öppenhet och stimulerar neuroplasticitet (förmågan att tänka i nya banor), vilket hjälper dem som kämpar med stela tankemönster. De som har svårt att se saker annorlunda känner sig fast, hopplösa, oförmögna att bryta sig ur mönster eller vanor. Depression är ett bra exempel på detta, men tvångssyndrom, ångest, missbruk och medelålderskris faller också inom detta spektrum.
MDMA stimulerar upptaget av oxytocin, "kärlekshormonet", som gör att man kan bearbeta trauman mer effektivt och se världen, sig själv och sina relationer med medkänsla. Min förståelse utifrån vad jag har lärt mig är att trauma (stort eller litet) ligger bakom all psykisk ohälsa. Barn är extremt känsliga och anpassningsbara, och lidandet var sinnets sätt att anpassa sig till situationen. Man kan se indikationer på detta i det faktum att erfarna forskare tittar på MDMA för mycket mer än bara PTSD. Observera att detta är små studier i ett tidigt skede, så det kan inte anses vara bevis på att det fungerar, men det ger en indikation på vad experter tror att det kommer att fungera för. Jag har inte länkat till alla studier här, men du kan se listan för alla kliniska prövningar med MDMA här och psilocybin här .
MDMA-studierna
- PTSD
- Anorexi och bulimi
- Alkoholism
- Parterapi där den ena har PTSD, men båda får behandling
- Ångest relaterad till dödlig sjukdom
- Autism och social ångest
- För friska människor, utan psykisk ohälsa