Om du googlar MDMA-terapi ser du studier om MDMA för behandling av PTSD. Om du söker efter psilocybin ser du depressionstudierna. Men kan det också fungera för andra störningar? Här är en genomgång av teorin bakom funktionerna och alla små studier du inte läser om.
Vad begränsar forskningen?
I USA klassificeras droger på olika nivåer. Schedule 1 är den högsta nivån där ämnen "som har en hög potential för beroende och ingen godkänd medicinsk användning" placeras. Dessa klassificeringar gjordes i en slags panik runt hippietiden och det finns ingen som kan försvara dessa skäl längre. Cannabis, MDMA, psilocybin ingår i denna grupp. Detta är särskilt komiskt när cannabis är Schedule 1 på federal nivå, men kan erhållas som ett receptbelagt läkemedel i över 35 stater. Det som gör forskningen svår på dessa ämnen är att det är svårt att få ekonomiskt stöd förutom att det finns mycket pappersarbete och byråkrati du måste gå igenom för att få tillstånd att börja. Om du vill forska på cannabis måste du ha ämnet låst i ett värdeskåp fäst på golvet med två separata dörrar. Dessutom har det funnits en rädsla för att forskning skulle stoppas om oönskade situationer skulle uppstå. Vilket är ganska vanligt när man utför studier på psykiskt sjuka. Det är anledningarna till att forskningen har varit strategiskt inriktad på störningar för vilka det blir lättare att få godkännande. Nu när de första studierna har kommit så långt är det lättare att få godkännande för nya faser och andra studier.
De grundläggande funktionerna
I allmänhet har psilocybin och MDMA olika grundläggande funktioner som läkemedel och fungerar därför bättre för olika störningar. Psilocybin skapar mer öppenhet och stimulerar neuroplasticitet (förmågan att tänka nytt), vilket hjälper dem som kämpar med stela tankemönster. De som har svårt att se saker annorlunda, känner sig låsta, hopplösa, oförmögna att bryta sig ur mönster eller vanor. Depression är ett bra exempel på detta, men tvångssyndrom, ångest, missbruk och kris i mitten av livet faller också inom detta spektrum.
MDMA stimulerar upptagningen av oxytocin, "kärlekshormonet", som gör att man kan behandla trauma mer effektivt och se världen, sig själv och sina relationer med medkänsla. Min förståelse baserad på vad jag har lärt mig är att trauma (stort eller litet) ligger till grund för alla psykiska störningar. Barn är extremt känsliga och anpassningsbara, och störningen var sinnets sätt att anpassa sig till situationen. Man kan se indikationerna på detta av erfarna forskare som tittar på MDMA för mycket mer än bara PTSD. Observera att detta är små studier i de tidiga stadierna, så det kan inte betraktas som bevis för att det fungerar, men det ger en indikation på vad experterna tror att det kommer att fungera för. Jag har inte länkat till alla studier här, men du kan se listan för alla kliniska prövningar med MDMA här och psilocybin här.
MDMA-studier
- PTSD
- Anorexi och bulimi
- Alkoholism
- Parterapi där den ena har PTSD, men båda får behandling
- Ångest i samband med dödlig sjukdom
- Autism och social ångest
- För friska, utan psykisk sjukdom
SV 
NO 
EN